1a huvudstaden – Köpenhamn

På mindre än en timme når vi Köpenhamn från Lund. På kongens nytorv stannar vi till i första bästa korvkiosk och fyller magarna med röd pölse. Per är inte blyg och beställer tre stycken på ett bräde. Hans fuskdanska funkar sådär och tjejen i kiosken ser lagom konfunderad ut. Tillslut har hon fått ordning på beställningen och ett antal halvfjärs danska dollar senare ler hon nöjt tillbaka. Efter att korvarna landat i magen sätter vi oss på en uteservering i nyhavn. Per tar sats med en ny omgång danska men servitören är svensk så den här gången går det betydligt bättre. Vi dricker lugnt var sin grön tuborg, njuter av kvällssolen och har det ganska gott egentligen. Vid sextiden lättar vi från uteserveringen och tar metron till Kastrup.

Vi går med raska steg mot terminal två befinner oss snart i säkerhetskontrollen. Det är ingen direkt kö. Per och Henrik tar sig snabbt igenom. Jag fipplar med packningen och kommer en aning på efterkälken. När jag tittar upp hör jag hur Tony hamnat i någon slags animerad diskussion med säkerhetsvakten, en bastant dansk kvinna som minsann vet hur man uttrycker sig. ”Ha du noen vätske me daj?”, frågar vaktkvinnan Tony. Jodå, Tony har en tub räkost som illa kvickt hamnar i danska händer. Det var den nattmackan det. Macka kommer det bli, men aning torr. I bakgrunden smilar Per och Henrik åt hela situationen. När vi alla kommit igenom säkerhetsspärren berättar Henrik glatt att han också minsann haft en tub räkost i sin ryggsäck(!) Den är kvar i tryggt förvar. 50% yield får räknas som godkänt när man har med danskar att göra. Hepp!

Vårt plan mot Amsterdam taxar ut från gaten ett par minuter före utsatt tid och redan kl.19.40 dundrar vi fram längs startbanan. Medan vi stiger upp mot marschhöjd försvinner det sista av solljuset i ett svagt dis. Vi är påväg och det känns som att det ska mycket till för att vi på något sätt ska bli försenade och missa att plocka ut bilen på Schipols flygplats. Gott! Än så länge behöver vi inte ”klippa nöd”, på ren rebusrallyska.