I baksätet hinner vi småslumra en stund. ”Sex minuter kvar”, säger grabbarna i framsätet. Jag tittar trött upp och inser att vi kommit fram till ett nattligt Bryssel. Klockan är 01.20 och gatorna är ganska välfyllda med folk. Ju längre in mot centrum vi kommer, desto smalare blir gatorna. I vart och vartannat hörn finns en öppen pub eller bar. Folk utanför varje ställe.. Vi svänger förbi en man som ligger blodigt nedslagen på gatan. En polis står bredvid honom och pratar med två andra personer som verkar känna killen som råkat illa ut. Otäckt och ingen kul syn. Det tunnas ut på folk och GPS:en räknar ner. Plötsligt står vi med bilen vid stadens turistmål nummer ett – Manneken Pis, en liten kissande pojke som står staty. Den är verkligen jätteliten och ser näst intill fjuttig ut. Det gick att köra hela vägen fram och vi konstaterar att det här gick väldigt smidigt. Per lägger om ratten och vi kan göra oss av med bilen några kvarter från pissepojken. En rask prommenad tillbaka till statyn och dags för den obligatoriska fotosessionen. Klockan har hunnit bli 01.35. Det är fortfarande väldigt varmt i luften. Rena sensommarstämningen. Precis mitt emot kisskillen finns en liten lugn pub med uteservering. De håller på att stänga men på ett par bord sitter ett par sällskap och dricker ur sina glas. Vi frågar om vi kan slå oss ner en kort stund, men barkillen vill stänga så fort som möjligt. Med svansen mellan benen går vi tillbaka till bilen för att köra mot Delirium café , en pub som vi vet har öppet till kl.04.00. Efter ett par hundra meter ökar antalet nattöppna barer och vi överger tanken på att hitta till just Delirium. Vi parkerar bilen och hoppar in på första bästa ställe. Två öl och två coca-cola står snart bordet. Det klingar till i glasen och vi sätter punkt för besöket i Bryssel. Klockan är 02.00.
Tony har försökt använda sin doppvärmare i bilens cigguttag för att koka en kopp kaffe. Det slutade med att säkringen brändes och nu sitter vi med icke fungerande ciggpluggar. Inte så bra eftersom GPS:en måste ha ström därifrån. Med gemensamma krafter hittar vi den säkring som gått och lyckas byta den mot en frisk innan vi startar bilen för att lämna Bryssel. Henrik kör och jag har flyttat med fram. Tony och Per inkvarterar sig där bak. Vi kryssar fram genom gatorna. Ganska många skumma människor är ute och irrar runt. Uppenbara uteliggare och folk med problem men även väldigt många som tittat lite extra djupt i glaset. Bryssel om natten känns klart sunkigare jämfört med Amsterdam. Ett par vägarbeten gör navigerandet ut ur Bryssel lite spännande men tillslut blir det rätt. Kl.02.45 är trafiken på motorvägen helt obefintlig. Det är vi och någon enstaka bil till. Vid varje bensinmack vi passerar står fullt med långtradare parkerade för natten. Även in och utfarterna till mackarna är fulla med lastbilar hela vägen ut till själva motorvägen. Tony och Per somnar. Bilen tuffar på mot Luxemburg dit vi bör komma kl.04.35 enligt GPS-grunkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar